På lördag kommer vi till Håkans Göteborg och och spelar skivor och dricker öl..

Yes ikväll e vi tillbaka på Hjärtat!

Aless och hennes man från förra sommaren när dom gifte sig. Fint ska det va.

Riktgt fet video!

Julia Frej är sångerska, modell, ena halvan av humorduon Kakan&Julia på svt play och idag är hon vår gästbloggare.
Vi frågade henne hur hennes år sett ut.






Kolla Julias blogg

Hur äkta är dom? Ménage á trois?

Steffen aka Björnjägaren är Glorias groupie. Band Aid kanske man kan kalla honom. Han älskar oss och vi är inget utan honom. Vi behöver alla fans vi kan få och är därav inte kräsna. Ni förstår vad jag menar.
Vi älskar dig buddy!


Mitt liv med Gloria (GLORIOUS GLUTTONY)
Av: Björnjägaren

Jag har inte fått svar på frågan ”vem dök upp först?”, men jag är ganska säker på att vi alltid fanns där.
Det började i nattmörkret då jag fick höra från en vän med ett halvpolskt efternamn att han skulle spela med en fager tjej och en tokig kille på söderhaket Imperiet. Just den här kvällen fanns det inte mycket annat att göra än att följa med i svängen och dyka in och kolla vad detta påhitt var för någonting.

Så fort jag slog upp dörrarna på hulliganhaket hörde jag en vild blandning a skramlig rock och tunga hiphop beats från mitten av nittiotalet… jag var hemma. Bakom skivspelaren stod en snubbe som såg ut som mig (fast utan glasögon och med några extra skäggstrån under hakan). Arm i arm med honom som jag nu kallar Lill-Erik stod den mytomspunna Svarta Änkan. Hon hade ett vitt varmt leende, detta var också det ända som var vitt. Jag är nu säker på att det inte finns ett enda plagg i hennes garderob som går i neon eller någon annan ”lätt” färg. Hon var hård och han var mjuk tillsammans blev dom klubb Gloria.

Efter en vecka såg jag paret igen. Denna gång var det på mitt stamhak Republik. Jag kommer inte ihåg vad det var för evenemang just denna natt men det var säkert något spektakulärt. Jag tog mod till mig och gick fram till damen i svart och presenterade mig. Hon lossades att vara intresserad och nickade ett par gånger till några av mina torra skämt. Hon gav mig sitt nummer, någonting som hon nu ångrar otroligt mycket. Det visade sig snart att Alessandra (om detta är hennes riktiga namn) inte sover på nätterna. Jag är ganska säker på att hon hänger uppochner i taket som en fladdermus samtidigt som hon skriver lustiga meddelanden till sina ”vänner” på facebook .

”Hööör” sa jag, ”Muuun” sa hon… ”LezZzbian” blev hennes namn. Vi garvade lite och hon bokade mig som gäst DJ på Under Bron. Kvällen kom då vi skulle sammanstråla. Inte visste jag då att jag skulle hitta min förlorade bror. Jag är säker på att Eriks och min morsa hade en affär med samma brevbärare. En brevbärare med dem grymmaste raggningsknepen i boken som vi båda har ärvt och utnyttjar varje helg (vissa med mer lycka än andra). Aless hade armen i luften när jag och Erik körde hiphop back to back för första gången (något som nu har blivit lite av en tradition). Det var också denna kväll Gloria fick reda på att jag var ett psykfall, någonting som dem snabbt förlät mig för och något som jag kommer vara dem evigt tacksam.

SEQUEL:
Tio spelningar senare har jag nu kortat ner min livslängd med säkert fyra till fem månader och min lever har tagit mer stryk än vad George Foreman gjorde i Rumble in the Jungle. Erik har fått ett eget rum i en bar på bottenvåningen av mina föräldrars hus och Aless har lärt sig att det är bara värt att svara 25% av gångerna jag ringer.


Nu är vi i 2011 och jag ser fram emot ett dop så jag kan bli en riktig del av familjen. Även mycket garv när ”Nattugglorna” tar plats i luftvågorna (ni kommer snart förstå vad jag menar). Om ni vill veta vem jag är kan ni fråga Aless efter ”Stalkern” eller Erik efter hans förlorade bror och lite snyggare bror. Annars kan ni bara skrika Björnjägaren så högt ni bara kan så kanske, men bara kanske jag dyker upp och invaderar erat ”personal space”.

Länge Leve Gloria!!!

Jag landade igår, i detta kalla vinterland, med bruna händer och vit nos. Färgen från snön reflekterade och gav mig den samma. Så nu är jag, återigen, vit och grå. Ser deppig ut och har ingen lyster kvar.
Perfekt för vår spelning nu på fredag, tänkte snön. Sjukt dålig tajming, tänkte jag.

Tanken var att jag skulle komma tillbaka brunare än Eriks bajs, om så gick, men icke sa nicke. På min semester har jag gjort feta remixer. Aless goes arab music. Kamelerna och dromedarerna, Allah och pyramiderna inspirerade mig. Från och med nu är mina svarta kläder borta och hippie-Aless har ännu en gång visat sig bland blommor och bin. Trädet som Ferdinand sitter vid är intatuerad på vänster skuldra, den religiösa triangeln och puckeln är inristade dom med. Jag ser ut som Cleopatra med Slash-hatt.

Om en timme möter jag upp Erik, min broder från en annan moder, och visar honom hur man skriver på arabiska. För det har jag lärt mig. Samt spelar remixerna för honom och kollar om han hoppar till den upp och ner vända månen som jag gjorde.



Stay cool by the pool osv,
Alessandra

Nu på fredag spelar vi skivor på det klassiska söder haket.

Denna vecka har vi som ni märkt gäster på bloggen.

Kristian Gidlund är trummis i Sugarplum Fairy, frilandsande jounalist, Familjen Glorias älskade kusin och dagens gästbloggare



2010 är död, länge leve 2010

Det nya året har startat som ett rus i natten, en bil som tappat kontrollen på riksväg 70, en häst som tänker spöa alla andra jävlar i hagen. Gott så. Jag är redo för ett nytt år. Och allt vad ett sådant innebär. Men innan jag går vidare ska jag försöka summera vad som gjorde 2010 till ett så bra, eller dåligt år.

Listor kan vara intressanta. De kan också vara fullständigt intetsägande. Tio saker som har placerats i en för någon motiverad ordning. Så tänker jag inte gå till väga. Jag har svårt att till exempel säga vilka tio skivor som jag älskar mer än några andra. Men jag kan utan större problem säga att sommaren med White Album var en av de bästa, att hjärtat växte första gången jag hörde både Nirvana och The Doors, att det fanns en period då Ett Kolikbarns Bekännelser talade rätt in i hjärtat på mig. Och att Street Fighting Man är en låt som fyller mig med självförtroende. Varje gång jag hör den.

Men nu skulle vi inte snacka om en romantiserad sommar, psykfall eller en svensk milstolpe. Vi skulle titta lite närmare på 2010, året som just dött och begravts. Året då svensk musik mådde riktigt bra, som en välgödd julgris. Året som saknade en låt som för alltid kommer sammanfatta just 2010. Året då det egentligen inte dök upp en enda hip hopskiva värd namnet innan Kanye West visade upp sitt tryne igen, för att visa hur det ska gå till. Året då Robyn fick hybris och släppte tre skivor, varav den första - med handen på hjärtat - är betydligt mycket bättre än de övriga två. Året då Armadillo var den mest omtumlande upplevelsen, med hårdkokta danskar som drog på smilbanden efter att ha slaktat främlingar. Året då Jackson Brownes spelning i Göteborg var den mest väntade besvikelsen. Året då The Sword stod för den mest intressanta hårdrocken, och för det mest stilrena omslaget. Året då The Tallest Man On Earth stod för den bästa spelningen med sin knock på Södra Teatern. Och året då Håkan Hellström kom tillbaka med ett lysande album, som med sitt manande "fortsätt" ger hopp om att varje år som är på väg kommer att vara tillräckligt oförutsägbara och spännande för att vänta på.

Kristian Gidlund

2010 var året då Gloria föddes. Jag och Aless åkte ut på vishan där jag är uppväxt för att ta det lugnt i några dagar, vi laddade med billigt rosébubbel, öl och billig whiskey. Vi satt i flera dagar och lyssnade på musik och spånade.

KLICKA HÄR

Min kära mor va inne å kollade bloggen.. Hon läste om veckans ligg och sa.. "kan du inte vara lite seriös"? jag sa: alltså veckans ligg är nån som man tycker e härlig och snygg.. som man skulle vilja mysa lite med bara.. det är väll inte så farligt.. då säger Morsan: hmmmm..  han dansken i reklamen skulle jag kunna tänka mig.. Mads MADS! sen lämnade hon rummet fnittrandes.

Om jag hade en tidsmaskin så skulle jag denna vecka ligga med en ung Brigitte Bardot. Jag va på Fotografiska för ett tag sen och kollade in utställningen "Fashion". Tyckte det va rätt ok.. strosade omkring utan att bli direkt imponerad.. tills jag kom fram till Brigitte. Jag tror jag stog där och beundrade i en kvart. Den söta tjejen som jag va med fick dra mig därifrån. Henne vill jag föresten åxå ligga med men hon får bli "Veckans ligg" nån annan gång. Fotot som hänger/hängde på Fotografiska hittade jag inte nu men jag hittade några andra fina..