Björnjägaren! Vad hände 2010?
Steffen aka Björnjägaren är Glorias groupie. Band Aid kanske man kan kalla honom. Han älskar oss och vi är inget utan honom. Vi behöver alla fans vi kan få och är därav inte kräsna. Ni förstår vad jag menar.
Vi älskar dig buddy!
Mitt liv med Gloria (GLORIOUS GLUTTONY)
Av: Björnjägaren
Jag har inte fått svar på frågan ”vem dök upp först?”, men jag är ganska säker på att vi alltid fanns där.
Det började i nattmörkret då jag fick höra från en vän med ett halvpolskt efternamn att han skulle spela med en fager tjej och en tokig kille på söderhaket Imperiet. Just den här kvällen fanns det inte mycket annat att göra än att följa med i svängen och dyka in och kolla vad detta påhitt var för någonting.
Så fort jag slog upp dörrarna på hulliganhaket hörde jag en vild blandning a skramlig rock och tunga hiphop beats från mitten av nittiotalet… jag var hemma. Bakom skivspelaren stod en snubbe som såg ut som mig (fast utan glasögon och med några extra skäggstrån under hakan). Arm i arm med honom som jag nu kallar Lill-Erik stod den mytomspunna Svarta Änkan. Hon hade ett vitt varmt leende, detta var också det ända som var vitt. Jag är nu säker på att det inte finns ett enda plagg i hennes garderob som går i neon eller någon annan ”lätt” färg. Hon var hård och han var mjuk tillsammans blev dom klubb Gloria.
Efter en vecka såg jag paret igen. Denna gång var det på mitt stamhak Republik. Jag kommer inte ihåg vad det var för evenemang just denna natt men det var säkert något spektakulärt. Jag tog mod till mig och gick fram till damen i svart och presenterade mig. Hon lossades att vara intresserad och nickade ett par gånger till några av mina torra skämt. Hon gav mig sitt nummer, någonting som hon nu ångrar otroligt mycket. Det visade sig snart att Alessandra (om detta är hennes riktiga namn) inte sover på nätterna. Jag är ganska säker på att hon hänger uppochner i taket som en fladdermus samtidigt som hon skriver lustiga meddelanden till sina ”vänner” på facebook .
”Hööör” sa jag, ”Muuun” sa hon… ”LezZzbian” blev hennes namn. Vi garvade lite och hon bokade mig som gäst DJ på Under Bron. Kvällen kom då vi skulle sammanstråla. Inte visste jag då att jag skulle hitta min förlorade bror. Jag är säker på att Eriks och min morsa hade en affär med samma brevbärare. En brevbärare med dem grymmaste raggningsknepen i boken som vi båda har ärvt och utnyttjar varje helg (vissa med mer lycka än andra). Aless hade armen i luften när jag och Erik körde hiphop back to back för första gången (något som nu har blivit lite av en tradition). Det var också denna kväll Gloria fick reda på att jag var ett psykfall, någonting som dem snabbt förlät mig för och något som jag kommer vara dem evigt tacksam.
SEQUEL:
Tio spelningar senare har jag nu kortat ner min livslängd med säkert fyra till fem månader och min lever har tagit mer stryk än vad George Foreman gjorde i Rumble in the Jungle. Erik har fått ett eget rum i en bar på bottenvåningen av mina föräldrars hus och Aless har lärt sig att det är bara värt att svara 25% av gångerna jag ringer.
Nu är vi i 2011 och jag ser fram emot ett dop så jag kan bli en riktig del av familjen. Även mycket garv när ”Nattugglorna” tar plats i luftvågorna (ni kommer snart förstå vad jag menar). Om ni vill veta vem jag är kan ni fråga Aless efter ”Stalkern” eller Erik efter hans förlorade bror och lite snyggare bror. Annars kan ni bara skrika Björnjägaren så högt ni bara kan så kanske, men bara kanske jag dyker upp och invaderar erat ”personal space”.
Länge Leve Gloria!!!
